Lördag idag och det är vår första dag i veckan, eftersom man får lite snedvridna veckor som guide. Det där med att veckan ska börja på måndag känns lite gammalt och förlegat.
Nej, skämt åsido, veckan börjar på lördagar för vår del för att det är då vi har vår största ankomst. Så det är en hel veckan sedan vi startade och det har gått fort konstaterad jag och Pernilla igår där vi satt på ett café i Alanyas barzaarområde, reflekterade över dagen och smuttade på varsin öl.
Anledningen till ölsmuttandet var att vi igår hade ledig dag, den första vi haft sedan vi kom ner och jag såg till att göra det bästa av min dag.
Gick upp tidigt som vanligt, här skulle de inte slösas tid på något. Med bra musik och god frukost planerade jag dagen så att det skulle bli en upplevelserik sådan.
Nu ska ni för höra om min dag, jag skulle kunna kalla den “den perfekta lediga dagen”, så skön och bra var den.
Jag körde mot Alanya vanliga vägen, den stora vägen, efter en bit började jag fundera på vad som fanns bakom det man såg längs vägen, kanske kunde man se lite mer turkiskt liv där och med det tog jag beslutet att svänga av och köra in på en mindre väg. Ju längre jag kom desto gladare blev jag, det var som jag tänkt och jag styrde genom små turkiska samhällen där morgonen just startat och livet gick sin gilla gång. Visst kunde jag ana hotellen och att de säkert påverkade lite grann, men var gör de INTE det utmed kusten?! Här kunde jag till min glädje se folk som var ute och pysslade i sina trädgårdar, skötte om vad de nu har i sina växthus och små söta turkiska damer som var på en stilla promenad.
Var jag skulle komma ut visste jag inte men ut kom jag och det var i samhället eller området Konakli, ett område som ligger precis innan Alanya.
Väl i Alanya var första målet borgen uppe på den stora klippan som skjuter ut i havet och pärlan fick starta den hårda klättringen uppför. Utsikten blev mer och mer hisnande vacker och flera gången stannande jag bara för att ta bilder, har glömt att nämna att ledig dag betyder att jag turista mig så mycket jag vill! Nästan högst upp möts jag av en familjär syn, herr trafikpolis. De stoppar mig och ber om körkort och papprena på bilen (de som man ju har i ett plånboksliknande fodral för att det är så mycket som ska stå). Eftersom inget eller ingen kunde eller skulle få förstöra min dag räckte jag över dessa med ett leende, han var tillbaka efter kanske 5 minuter och gav mig tillbaka mina papper med ett “ha en fortsatt bra dag”, tack mannen tänkte jag, självklart sa jag bara tack med ett leende.
Låt mig säga så här, jag var inte den enda person att besöka borgen denna morgon, det var fullt med bussar utanför och med det, en hel hög turister där inne, så det är ju ett klassiskt utflyktsmål i Alanya.
Jag samsades därinne med tyskar, ryssar och lite andra nationaliteter. Jag slogs av hur svårt det måste varit att ha byggt borgen och dess mur som går som en ringlande orm över klippan, det är inte direkt det mest lättillgängliga stället att bygga på. Jag blir lika fascinerad och imponerad var gång jag besöker sådan ruiner.
De har skapat två utsiktsplatser så man kan få sig en idé hur den som vaktade här uppe kunde hålla bra koll på ömse sidor av klippan, för utsikten här var verkligen fantastisk och hänförande. Man såg Alanya breda ut sig nedanför, stränderna på bägge sidor och det vidsträckta Medelhavet. Det var en ren fröjd för ögat detta.
Jag strövade runt, tog lite bilder och njöt i fulla drag av min dag, att jag startade den så tidigt och att jag har privilegiet att kunna göra vad jag gör, att kunna uppleva sådan på en ledig dag är det inte alla i vår vida värld som kan göra. Det är jag tacksam för.
Här uppe hände dock en liten olycka, hux flux så bestämde sig mina solbrillor för att “nu ska vi gå sönder” och så föll ena bågen av. Skruven gick inte att hitta så nu ligger den tillsammans med historien uppe i borgen nånstans. Vilket i sin tur ledde till att jag fick ett nytt mission, hitta nya brillor. När jag kom ner från klippan stannade jag nästan vid första bästa ställe och hittade genast ett par brillor, hör och häpna. Det hindrade ju inte butikskillen från att få mig att testa ett flertal andra brillor av samma modell men i olika färger. Jag beslutade mig i alla fall för ett par svarta Ray Bans, vars äkthet vi säkert kan tvista om.

Utsikten uppe från borgen

 

 

 

Nu hade jag tid innan jag skulle möta upp Pernilla och tog en stund på en bänk vid stranden för att ladda batterierna. Jag satt och beundrade borgen på avstånd, ett gäng spelade volleyboll på stranden, en liten tjej hoppade och skuttade av glädje runt i sanden. Det var en härlig fläkt av glädje.

Mötte som sagt upp med Pernilla och vi styrde våra steg mot Starbucks, härligt! Där satt vi länge med våra vaniljlattes och bara pratade och njöt av vår dag. Det blev mindre jobbprat och lite mer om egentligen allt möjligt, visst är de väl härligt att ha sådana vänner?! Jag har flera!
Bland annat konstaterade att vi under den korta period vi känt varandra har hunnit med att vara i Europa, Nordafrika och nu Asien tillsammans. Det känns en aning lustigt att säga att man är i Asien men så är ju faktiskt fallet, det är bara 3% av Turkiet som ligger i Europa och det är i de nordvästra delarna av landet.
Efter ett skönt break i Starbucks förtrollade värld gick vi in i bazaarområdet så jag skulle få se lite mer av det, och det är verkligen inte litet och här gå att hitta mer eller mindre allt! Hur som helst var vi på jakt efter nya solbrillor till P också. Vi hittade varsitt par brillor där och behövde inte betala mer än vad ett par av brillorna kostade, för båda två och det var butikskillen själv som prutade ner priset så vi blev stumma. Så jag är nu stolt ägare till 2 par Ray Bans, väldigt snygga!
Vi vandrade vidare, butiksfolket runt om ropade på oss “Sverige?!”..“hallo guten tak”..”Laaaaadyyy” och mycket mer, vi var inne i vår värld och stängde allt sådant ute.
Tillslut landade vi på ett café var vi tog en öl och delade på en vattenpipa och där satt vi och reflekterade lite över dagen, över veckan och konstaterade att det var så skönt att inte behöva ha ett tidschema att följa för åtminstone en dag.
Vi var även nere i hamnen, gick förbi det röda tornet som också är en av de stora turistattraktionerna i staden och sedan vandrade vi ut på piren och framför oss såg vi strandremsan och alla utflyktsbåtarna som ligger i hamnen. Lekte turister gjorde vi också och tog bilder på det röda tornet, på oss själva framför det röda tornet och mycket mer.


Kvällen bjöd på middag tillsammans med en man som är anställd på agentkontoret och som har hand om Alanya, så han tar med Pernilla runt och träffar restaurangfolk och testar alla våra restauranger i Alanya och igår kväll fick jag äran att vara med. Vi var på restaurang Marina som hör och häpna ligger på strandpromenaden, i marinan :P
Jag provade något med namn medlhavskebab, strimlat stekt kött med stekt lök och paprika och yoghurt. MUMS! Och innan testade vi några av de nästan obligatoriska mezerätterna.

Nu väntar en heldags jobb, är nu nere på kontoret med Pernilla och hämtar departure och arrivalfronter, kolla listorna för lördag och söndag för eventuella ändringar, ska strax köra hem, sen printa nya hotellservictider och utflyktsblad och köra ut med dem till hotellen. Väl där ska jag boka in tider för välkomstmöten. Sedan tillbaka hem och göra välkomstmaterial. Självklart blir det lunch nånstans och sedan runt 17:00 så är det dags att bege sig mot flygplatsen.
Så nu är det dags att börja dagen och det gör jag som alltid med ett leende och fulladdat batteri! Ännu en dag i min livsturné där jag ska rocka på dagens scen!!! LET’S GOOOOOOOOO!