Jag vill ha sommar just för att jag vill jobba igen..Det är ett ganska speciellt liv man lever som guide men jag älskar det, jag trivs verkligen med det. Vissa kanske undrar när man ska ta tag i sitt liv och göra något vettigt av det, eller när man ska växa upp eller så tycker en del att ens liv är så jävla soft för att vi kan sola och bada och chilla i värme osv. MEN hur lätt är livet som guide?!

Jag tänkte presentera min syn på saken, på vårt liv och sen får de som vill gärna kommentera med tankar, frågor, synpunkter om man ser annorlunda på saken. Det här är min point of view

Som guide lever man sitt liv ungefär 6-7 månader åt gången och vi får hela tiden "börja om" när vi kommer till nya destinationer. Med börja om menar jag att vi får bygga upp vår umgängeskrets igen och igen för ibland så känner man inte någon i sitt team eller någon av de andra guiderna från de andra bolagen. Eller så känner man nån av dem man ska komma att spendera de kommande månaderna med eller så har man en gammal kollega/vän som känner någon av dem man ska jobba med. Här kan vi också konstatera att guidevärlden är ganska liten vilket jag märkte efter 2-3 säsonger.
Vi får även hitta nya favoritställen att hänga på, komma på plats i vår bostad, lära oss hitta runt, finna genvägar och hotell, lära oss OM nya hotell och det kan ju vara en del (från 6 till ett 30-tal) och efter en säsong sitter det mesta i huvudet (det är då dags att börja om...).
Vad mer är det, jo, vi måste lära oss hur de lokala fungerar för att kunna göra ett bra jobb dels med de vi delar kontor med och dels de som bor på och arbetar med mera på destinationen.
Dessutom ska vi lära oss mer eller mindre ALLT om destinationen, var ska man åka?, vad ska man se här?, var är det barnvänliga stränder?, klapperstensstrand?, finns det någon speciellt lokal mat man borde prova?, kan man dricka vattnet?, var kan man pruta? var slipper man pruta?, vad kostar bensinen?, vad kostar det att ringa hem?, SMS?, var kan man köpa...?, hur många bor i landet/staden/på ön?, hur fungerar statsaparaten?, religionen?, hur har de lokala det?, löner?, skola och utbildning?, jobb?, hur mycket ska man ge i dricks?, var går båten till...?, hur mycker kostar taxi mellan X til Y?, hur mycker blir det då om man åker lokalbuss?, närmaste butik/apotek? hur mycket blir det i svenska kronor? med mera med mera.
Listan kan göras lång med saker och ting vi hela tiden vi som guider får frågor om och även får hålla oss up to date med. Det är en av de, enligt mig, härliga utmaningarna med jobbet som driver åtminstone mig.
Men visst låter det ganska lätt?! ;)

På en del destinationer får vi lära oss att hantera ett slags kändisskap kan man säga för mer eller mindre ALLA av de lokala vet vilka guiderna är och vet var de går och vad de gör (tror de i alla fall), det går rykten om både det ena och det andra. Det är inte helt som att vara världskänd, och det är inte så jag menar, men det är ändå något man bör kunna hantera för att det kan slå fel ut och ge mindre kul resultat. Nog om det.

Vi får fantastiska möjligheter att utforska, uppleva och bo i andra länder och ibland får vi se helt otroliga saker och lära oss många nya saker och ting, vi får se livet ur andras ögon vilket jag anser ger oss vidvinkel på livet. Själv vill jag tro att det gör att vi får lättare att kunna sätta oss in i vissa situationer. Detta är något som är det häfiga och spännande med jobbet, att lära känna människor i andra länder som kan ge mig en annan syn på livet, som kan få mig att känna mig märklig medan den personen och dennes medmänniskor är helt "normala".
Att jobba som reseledare har väl sin glans. Till exempel har jag fått möjligheten att få se Sahara med mina egna ögon och få hela den upplevelsen när jag arbetade i Tunisien. När jag jobbade på Zakynthos fick jag chansen att se de stora havssköldpaddorna Caretta Caretta på nära håll, under min sommar på Samos fick jag uppleva hur det är att bo en liten grekiskt by med allt vad det innebär. Jag har varit på jeepsafariturer var jag upplevt så mycket att det kändes som den varade i flera dagar. Det är saker som vissa faktiskt bara går runt och drömmer om, medan jag och flera med mig får uppleva, eller till och med faktiskt får räkna det som en del av sin vardag. Att det är en del av min vardag är jag väldigt tacksam för, det är fantastiskt att ens vardag kan vara så varierande och innehållsrik som den är.

Varför älskar jag jobbet?! För att det är utmanande och man blir aldrig fullärd, det finns ALLTID nåt nytt, nya synsätt och det med intressanta och drivande är att ingen situation är den andra lik, för det finns lika många olika situationer som det finns människor. Man kan träffa på situationer som kan påminna om varandra men de är ändå inte densamma som föregående.
Sen är det även den delen där man får vidvinkel på livet, själv anser jag att jag ännu inte hunnit se speciellt mycket eftersom det finns så otroligt mycket kvar att se och uppleva, människor som jag ännu inte mött vars syn  på omvärlden jag inte fått höra om. Jag har ännu bara skrapat på ytan men sakta men säkert arbetar jag mig framåt....

Så ännu en gång, hur lätt är livet som guide?!
Lätt, njaeee...beror väl på hur man ser på det..vi kan i alla fall säga att det speciellt eftersom man lever med jobbet och jobbar med livet..eller?!