Jag tänkte kolla om det är så att ni som läser, som inte är familjen och vännerna, har frågor och funderingar på hur det är att jobba som guide eller liknande, eller kanske bara restips. Har ni det får ni väldigt gärna skriva dem här så ska jag svara på dem.

Så sant som det är sagt, jag har nu endast 1 vecka kvar till avresa mot Turkiet! Jag känner mig nu lite som när jag var barn och väntade på julafton, jag är förväntansfull och fruktansvärt peppad! hahaha. Sommaren kommer bli en fantastisk sommar, inget kan ändra på det, det står skrivet i mitt hjärta, i himlen, i min dagbok, här på bloggen så mer eller mindre överallt!!
Ägnade mina tidiga morgontimmar åt att packa lite granna och har nu fått ner det mesta i min koffert och inför denna avresa har och ska min packning strippas mer än vanligt, varför?! Jo det är för att jag känner för det och när jag tänkte efter så är det som jag packat det som jag använt och mer behövs väl egentligen inte?! svaret på det är enkelt, Nej :)

Dagarna har jag fyllt och fyller med meningsfulla saker som att umgås med familj och vänner, tränar, läser bland och lyssnar på böcker av bland andra Robin Sharma som kommit att bli lite av en förebild och coach för mig :) hans böcker är trollbindande och inspirerande (men det kan jag ta i ett annat inlägg).
Glömde också tillägga att jag studerar Turkiet, guideboken jag fick av mamma för ett tag sedan :) och det är nu den jag ska dyka ner i efter att jag avslutat detta, först på tur där står nu Osmanska riket :)

Har nu fått utresedatum till sommaren och Turkiet. Det blir den 5 april som det ser ut och det blir 35 dagar med start idag så då får jag faktiskt ha nedräkning tycker jag :) Nu börjar jag se ljuset i tunneln så att säga.
Sakta men säkert ska jag nu läsa in mig lite mer, eftersom jag fått en guidebok av min kära mor för att hålla glädjen på topp och sen är det lite pappersarbete som vi ska fixa innan vi kommer ner, arbetstillstånd och sådant.
Jag är lite otålig men självklart ska jag ta tillvara på tiden hemma nu med familjen och vännerna eftersom jag inte kommer träffa dem på lång tid (som vanligt).

Jag tänkte fortsätta berätta lite om mitt liv som guide

Hur det hela började...

Jag började jobba som reseledare/guide sommaren 2008, sökte jobbet som guide sent men fick chansen då en ledig plats dök upp. Kort och gott såg det ut ungefär såhär, intervju en torsdag, fick jobbet 2 timmar efter och åkte ut dagen efter. Jag skulle till Grekland och Zakynthos...var den ön låg hade jag då egentligen ingen aning om, och vad visste jag då om Grekland..nja det var inte så jättemycket det heller, mestadels det vi hade gått igenom i skolan.
Föga kunde jag ana där på planet ner till Grekland den sommaren att det skulle vara starten på en spännande resa innehållande glädje, ledsamheter, sol, regn, värme, kyla, skratt, stress, flygplatser, hotell, folk från hela världen, bussar, försvunna resväskor, språk, glada gäster, mindre glada gäster, religion, nya vänskaper, avslappning, sand, sten, kameler, mattor, vatten, saker som går sönder, berg, bilar, alkohol, kackelackor, karneval, ramadan, hundar, kyrkor, blommor, vägar man ej borde köra på, getter OSV.....även denna lista kan bli lång.

Som nämt högre upp, Zakynthos var min första destination och därmed den bästa, så är det i alla fall för många, att det första stället man jobbar på som guide är det bästa..visst finns det undantag men jag är inte något av de undantagen...
Jag blev hastigt inkastad i guidelivet och faktiskt, jag gillar det :) Den första tiden var snurrig, så mycket att tänka på och så mycket att lära känna. Det som var skönt var att jag hade bra back-up från kontoret hemma och även det lokala kontoret, alla var verkligen hjälpsamma och det är jag förevigt tacksam för.
Jag träffade flera härliga människor som jag gladeligen kan säga att jag fortfarande har kontakt med. Efterhand blev jobbet lättare och det flöt på bra, jag lärde mig mer om ön, mig själv, livet, landet och det blev något magiskt över det hela och jag kände att "ska det här bara vara en sommar?! jag vill ha mer!" Jag tog till mig vart enda ögonblick och njöt av allt eftersom underbart är kort sägs det. Många härliga minnen finns det och jag kan bjuda på ett starkt. En dag kände mina vänner och jag att lunchen kunde bli lite mer speciell än bara en sallad på stranden eller på huvudgatan i Laganas å vi åkte och köpte take-away och sen körde vi upp i bergen väster om Laganas, vi körde på små grus/sandvägar och när vi kommit tillräckligt långt parkerade vi och hittade en lämplig plats med utsikt över hela bukten och Marathonissis (skäldpaddsön), här bland torrt gräs och ljuvligt doftande vild oregano öppnade vi våra matpaket och njöt av god lunch och fantastiskt utsikt.

Det var en fantastisk lunch denna dag :)

 

Tänkte bjuda på lite fler härliga bilder från denna otroligt vackra ö som gjorde att jag blev helt såld på Grekland.

Underbara Limnionas på västra Zakynthos, ett litet paradis på ön

En Caretta Caretta, havssköldpadda, i Laganasbukten, en av många som kommer hit för att bland annat lägga ägg

Zakynthos Stad, "huvudstaden" på ön

 

Karaktäristiska höga kalkstensklippor, västra Zakynthos

 

Skeppsvrakstranden

 

En av många vackra solnedgångar

 

Gerakas beach, längst ut på halvön med samma namn

Det är såklart bar ett fåtal av alla bilder jag tog under min första sommar som reseledare, jag känner mig välsignad att få kalla sådan platser för arbetsplatser :)

Första sommaren i Grekland gav som sagt mersmak och jag kände att det var inget som bara fick vara en sommar, jag ville ha mer, kände att det fanns många fler platser att utforska och lära känna så varför nöja sig med "bara" detta! Sommaren 2008 var bara början på ett äventyr som sedan dess fått fler kapitel, tackvare kan jag säga, en otroligt underbar och upplevelserik sommar på Zakynthos.

 

Over and out så länge :)

Jag vill ha sommar just för att jag vill jobba igen..Det är ett ganska speciellt liv man lever som guide men jag älskar det, jag trivs verkligen med det. Vissa kanske undrar när man ska ta tag i sitt liv och göra något vettigt av det, eller när man ska växa upp eller så tycker en del att ens liv är så jävla soft för att vi kan sola och bada och chilla i värme osv. MEN hur lätt är livet som guide?!

Jag tänkte presentera min syn på saken, på vårt liv och sen får de som vill gärna kommentera med tankar, frågor, synpunkter om man ser annorlunda på saken. Det här är min point of view

Som guide lever man sitt liv ungefär 6-7 månader åt gången och vi får hela tiden "börja om" när vi kommer till nya destinationer. Med börja om menar jag att vi får bygga upp vår umgängeskrets igen och igen för ibland så känner man inte någon i sitt team eller någon av de andra guiderna från de andra bolagen. Eller så känner man nån av dem man ska komma att spendera de kommande månaderna med eller så har man en gammal kollega/vän som känner någon av dem man ska jobba med. Här kan vi också konstatera att guidevärlden är ganska liten vilket jag märkte efter 2-3 säsonger.
Vi får även hitta nya favoritställen att hänga på, komma på plats i vår bostad, lära oss hitta runt, finna genvägar och hotell, lära oss OM nya hotell och det kan ju vara en del (från 6 till ett 30-tal) och efter en säsong sitter det mesta i huvudet (det är då dags att börja om...).
Vad mer är det, jo, vi måste lära oss hur de lokala fungerar för att kunna göra ett bra jobb dels med de vi delar kontor med och dels de som bor på och arbetar med mera på destinationen.
Dessutom ska vi lära oss mer eller mindre ALLT om destinationen, var ska man åka?, vad ska man se här?, var är det barnvänliga stränder?, klapperstensstrand?, finns det någon speciellt lokal mat man borde prova?, kan man dricka vattnet?, var kan man pruta? var slipper man pruta?, vad kostar bensinen?, vad kostar det att ringa hem?, SMS?, var kan man köpa...?, hur många bor i landet/staden/på ön?, hur fungerar statsaparaten?, religionen?, hur har de lokala det?, löner?, skola och utbildning?, jobb?, hur mycket ska man ge i dricks?, var går båten till...?, hur mycker kostar taxi mellan X til Y?, hur mycker blir det då om man åker lokalbuss?, närmaste butik/apotek? hur mycket blir det i svenska kronor? med mera med mera.
Listan kan göras lång med saker och ting vi hela tiden vi som guider får frågor om och även får hålla oss up to date med. Det är en av de, enligt mig, härliga utmaningarna med jobbet som driver åtminstone mig.
Men visst låter det ganska lätt?! ;)

På en del destinationer får vi lära oss att hantera ett slags kändisskap kan man säga för mer eller mindre ALLA av de lokala vet vilka guiderna är och vet var de går och vad de gör (tror de i alla fall), det går rykten om både det ena och det andra. Det är inte helt som att vara världskänd, och det är inte så jag menar, men det är ändå något man bör kunna hantera för att det kan slå fel ut och ge mindre kul resultat. Nog om det.

Vi får fantastiska möjligheter att utforska, uppleva och bo i andra länder och ibland får vi se helt otroliga saker och lära oss många nya saker och ting, vi får se livet ur andras ögon vilket jag anser ger oss vidvinkel på livet. Själv vill jag tro att det gör att vi får lättare att kunna sätta oss in i vissa situationer. Detta är något som är det häfiga och spännande med jobbet, att lära känna människor i andra länder som kan ge mig en annan syn på livet, som kan få mig att känna mig märklig medan den personen och dennes medmänniskor är helt "normala".
Att jobba som reseledare har väl sin glans. Till exempel har jag fått möjligheten att få se Sahara med mina egna ögon och få hela den upplevelsen när jag arbetade i Tunisien. När jag jobbade på Zakynthos fick jag chansen att se de stora havssköldpaddorna Caretta Caretta på nära håll, under min sommar på Samos fick jag uppleva hur det är att bo en liten grekiskt by med allt vad det innebär. Jag har varit på jeepsafariturer var jag upplevt så mycket att det kändes som den varade i flera dagar. Det är saker som vissa faktiskt bara går runt och drömmer om, medan jag och flera med mig får uppleva, eller till och med faktiskt får räkna det som en del av sin vardag. Att det är en del av min vardag är jag väldigt tacksam för, det är fantastiskt att ens vardag kan vara så varierande och innehållsrik som den är.

Varför älskar jag jobbet?! För att det är utmanande och man blir aldrig fullärd, det finns ALLTID nåt nytt, nya synsätt och det med intressanta och drivande är att ingen situation är den andra lik, för det finns lika många olika situationer som det finns människor. Man kan träffa på situationer som kan påminna om varandra men de är ändå inte densamma som föregående.
Sen är det även den delen där man får vidvinkel på livet, själv anser jag att jag ännu inte hunnit se speciellt mycket eftersom det finns så otroligt mycket kvar att se och uppleva, människor som jag ännu inte mött vars syn  på omvärlden jag inte fått höra om. Jag har ännu bara skrapat på ytan men sakta men säkert arbetar jag mig framåt....

Så ännu en gång, hur lätt är livet som guide?!
Lätt, njaeee...beror väl på hur man ser på det..vi kan i alla fall säga att det speciellt eftersom man lever med jobbet och jobbar med livet..eller?!

Så har det slagit till...den lilla gnagande känslan som gör att jag nästan klättrar på väggarna..den gnagande känslan av rastlöshet och det slår lika hårt som en käftsmäll och det kommer när jag minst anar det. Så var det innan jul, innan jag kom iväg till Egypten och så har det kommit igen, det är nog för att när man jobbar kör man typ i 110 nästan varje dag och det händer nästan alltid något för ingen dag är den andra helt lik.
Toppen, verkligen toppen..men förhoppningsvis lägger det sig ikväll när jag hämtat Magda, för det kan ju vara att jag är glad att hon kommer hit också, FAST det känns som rastlöshet och typ "jag-vill-hitta-på-nåt-typ-roadtrip" aktigt.
Så är det bara att starta nedräkningen till Side och Turkiet eller nåt för då kan jag kanske stilla mig lite...så nu ska jag ta och räkna ut hur många dagar jag har kvar tills det är dags för lift-off mot nya äventyr och jobb (och sol och värme)

Om det är någon som tvekar är jag trött på snön...det är för kallt för mig här....

Måndagen passerade relativt obemärkt...jag lyckades med konststycket att sova till 12:30 ungefär, det kan ha varit liiiite längre men skönt var det iaf. Men något mer spännande bjöd tyvärr inte dagen på, dock var det en riktigt avslappnad dag. Eller jo föresten...jag fick med säkerhet veta att jag kommer att jobba i Side och Turkiet i sommar :) det kan jag säga var riktigt rogivande, det var ju vad jag var inställd på fram till för ca 1 vecka sen när jag fick ett mail från kontoret med en fråga om jag kunde tänka mig Rhodos..och även om jag älskar grekland så ville jag verkligen till turkiet för det är ett nytt land för mig att jobba i, jag känner flera som ska jobba i Alanya och jag hade inte pallat med festande ungdomar som gäster ännu en säsong, det är ganska speciellt. Så nu får jag öppna Side istället, det ska bli fantastiskt!!! Så nu hoppar jag runt och glädjs åt det :)
Sedan fick jag även en present av mina päron....

Jag vet inte om de har missat att jag redan har varit i Egypten ;)

skämt åsido hittade de den i en låda hemma och gav den till mig på skämt..men man vet ju aldrig med dem..

Idag har det ändå hänt lite mer, jag var inne i stan hos Emelie och hjälpte henne att borra och sätta upp både hyllor och spegel..och självklart blev det ju bra :) så att det sitter uppe tills mannen hennes kommer hem från Irland ikväll, en kul surprise :)
Bästa var när Emelie tittade på mig och frågade, " Emma har du borrat så här förut??" varpå svaret blev "Nej inte i väggar men en och annan planka har det väl blivit" haha..frågan kom efter att vi fått upp hyllorna och gått över till att få upp spegeln.
Nu i hemmets lugna vrå ska jag leta upp en mycket viktigt låda innehållande ett mycket viktigt kvitto och jag har ingen aning om var den kan vara...så mission mycket viktig låda har börjat!